"Tyst min mun så får du socker"

Jag vaknade en morgon med munnen full av ord
Jag blev nog smått förlägen när dom dansa´på vårt bord
Där fanns ord av siden som badade i guld
men som hela tiden frossade i skuld.
Där fanns ord som glänste där fanns ord så grå,
där fanns ord som säckar som svalde alla små.

En ängslig fras som frös som få, smög sakta runt vårt bord

Hon trippade så nätt på tå till brädden fylld av onda ord.

Grymma ord med hatets låga, slog volter i ett hjärta

så fylld av andras plåga, där fanns blott en egen smärta.

En solklar sanning tog struptag på en undran,

vid sidan stod en bisats så proppfull av beundran

Vaken är jag denna morgon och lovar nu vår jord

att alltid ha min tunga fylld av livets egna ord

Happas att dom ord som forsar ur min mun

är bilder från mitt eget bord

och inte från botten av nå´n gammal brunn.

När orden sedan dansat klart och lagt sig ner att vila ut

Får jag allt en väldig fart att stänga till min stora trut

Ord, ord, ord jag skriker ut ert namn
Ord, ord, ord kom hoppa i min famn
Ord, ord, ord kom stanna här en stund
Ord, ord, ord finn vägen ur min mun