En gång var jag Indianen på Ms Vikaren.
En röd man i en svart dimma.
Nu är jag en handblåst glasruta utan fönsterkarm.
En genomskinlig man i en vit dimma.
Vinden viner iskall rakt igenom.
Var finns alla sommarord ?
Nerbäddade i min ordlösa dubbelsäng.
Den 3:e november 1971.
Den 21:a januari 1994.
Den 27:e maj 2007.
18 år, 23 år, 13 år.
Spöken och skuggor och händer från himlen.
Svärdet som klyver ett hjärta utan förvarning.
Jag längtar efter ett öga som ser mer än två...
2 comments:
på ett sätt är det väl alltid vårat "eget" fel.. det var ingen annan än jag som tränade tills jag inte kunde längre.. det var ingen annan än jag som tagit alla beslut som jag gjorde.. det var ingen annan än jag som sa vad jag sagt. Men det betyder inte att man är dålig som människa eller som JAG!
Jag gör rätt och fel för jag är männsika. Det är mänskligt!
det är det som gör oss älskade.. älskar dig far min och jag längtar efter dig och alla andra nått enormt! snart ses vi!
Som en genomskinlig man i en vit dimma är det ingen som ser dig och du är därmed fri att göra vad du vill. Själv kommer jag härmed att undvika vita dimmor, eftersom jag är paranoid och kommer att inbilla mig att du spionerar på mig.
Eller
Som en genomskinlig man i en vit dimma är du en del av den sommarbild som jag kopplar samman med barndomens trygghet och känner kring mina fötter när jag behöver.
Och
Om Ulla inte är din fönsterkarm, så vete fan...
Samt
Oavsett färg, form, konsistens och grad av genomskinlighet, så är du den enda Sverker som är riktigt bäst i världen.
Du hånglar för lite!
Post a Comment