ISVINTER

Så plötsligt kom den. Isvintern. T.o.m Roxens alla

råkar och rännor frös till en hållbar hatt av kärnis

med ett täcke av lättaste pudersnö.

Två timmars hårt kämpande i västlig kuling upp

till Sandviken för att efter varmt kaffe och Bror T:s

utmärkta mackor zick zacka hem till Norsholm

med vinden i ryggen, insvepta i dessa fullkomliga vidder

som nästan overkliga kulisser .

Ett antal turer Norsholm - Söderköping T.o.r väckte

starka minnen från barndomens åkning med Fader B

som hängiven anförare. Årets första på då ganska

tunna isar med kanalens speciella Soundtrack;

is som knäpper, brakar, dånar och har ett ljud för

varje läge i sin tillväxt. Alla namn som finns

ingraverade långt bak i hjärnbarken;

Björnavad, Brådtom, Klämman, Svövelstorp...

Lördagen då alla Norsholmare gick man ur huse

och skottade upp planer, tände eldar och umgicks

som alla kanalfolk gör på vintrarna.

Vinterkanalen är mäktig.

SARGAD PRINS !

" Vi landade på en ödslig plats ute i öknen.

Snabbt drogs Oxhållsvinklar upp

och ut ur en glasburk flög ett bi.

Som tur var stack det mig inte i ansiktet då följden

hade blivit en omedelbar död.

Med direkta och starka radiovågor lyckades

vi hålla alla bin på avstånd vilket skapade möjligheten

att slippa all mänsklig kontakt och kravet på att

utföra lilla minsta konstruktiva handling.

Ansiktet försvann så småningom nerifrån

och upp under en ridå av eld.

Bakom det bortbrända ansiktet stod en

svart vas med två vita blommor.

Blommornas namn var svart handlings-

förlamning och grön olust.

Till slut träddes tre stumma stavar ner

strax under ytan, in i de håligheter där

ruvande ramar förvaras under

total diskretion..."