Detta fantastiska träd har alltid funnits.
Stort, vackert och magnifikt har det stått
i T-korset där Leravägen möter Aspavägen.
En gång framkallade det ett akut tillstånd
av Svensk naturlyrik när den är som bäst.
Nu är det helt klart ett annat läge...
Fortfarande vackert men lite tilltufsad...
Blänkvatten mörkt som svarta svanarvirvlar en stund, fryser sedan fast
Sliter sig loss som ett irrbloss
skuggan tar form som av spräckligt glas
Se månens kamp i isvattnets spegel !
..........
Orosgrå hägn över djupgröna granar
roströd man i hästbjörkens topp
Rofull vilar skogarnas väldiga vildhet
tidslös paus i en stilla vals
..........
Strimljus i skog mellan glesa tallar
praktfärg från regnbågens disiga del
Eldfärgad stam ur isvattensjuk mossa
harlega, snövarm i rågblond stubb
.........
Glädjevitt täcke snusar stilla
marängtopp på åkrarnas värdiga vila
Tusentals bladlösa fingrar,
sträcker sig mot en rörlig rymd...
Se solens lek i snöspeglars yta !
.........
Prins Storkel 2004
in a friendly roundabout close to your life...
No comments:
Post a Comment