För länge sedan. Säkert i mitten på 70-talet...hade Ulla en Konstfackskompis ,som under en liten
livsstilskonflikt på en stor ö i Sthlms skärgård, yttrade
åsikten att man genom löpträning; "konserverade känslor".
Allt handlade om relationen till en människa som inte köpte
"vårt" sätt att leva. Jag förundrades över det kategoriska
i detta djupt insiktsfulla yttrande. Hur kunde hon veta?
Sedan dess har jag sprungit tusentals mil med olika
motivation och drivkraft. Ofta känner jag lust och lätthet.
Men även tyngd och motstånd. Detta skapar envishet,
uthållighet, att hela tiden fortsätta. För man vill ju alltid
tillbaka till den lustfyllda känslan.
Rensa, lämna, kämpa, omslukas, andas, känna rytm,
snubbla över nya tankar, lämna gamla, känna vinden,
solen, regnet, snön, gruset, asfalten, skogsstigen,
verkligen KÄNNA att man lever ...
Just inkommen från dagens runda i styv kuling, snö
och minusgrader, men med lätta fötter,
känner jag tvärtom;
Känslor som väl mörade färskvaror !
No comments:
Post a Comment