Jag hör hur man viskar ord i natten
Jag hör hur man spottar fram ljud vassa som spikar
Jag hör hur man mumlar fraser vid frukostbordet
Jag hör hur man maniskt släpper i väg
samma gamla bedjande böner
Jag hör hur man förseglar dagens ändlösa haranger
Jag hör hur man tiger för sitt innersta öra
Jag hör hur man sladdrar slitet om kvällen
Jag hör alla vardagens ord bli till stoft
Det jag hör är tystnadens ljumma andedräkt
En bunden vandring mellan susande sändare
Allt jag hör är sånger som vill vara
men som aldrig hittar sitt nakna skinn
Att höra är inte att lyssna
Att höra är att vila sig själv i andra
Utan punkt