Tuesday, January 22, 2008
Wednesday, January 16, 2008
TILLFÄLLIGHETER ?
Många gånger sammanfaller tid och rum så väl
att vi upplever en oerhört stark
överensstämmelse mellan kropp, själ och ande,
och drabbas av en känsla att detta
redan är förutbestämt.
April 1973 - Maj 1974 seglade jag som
lättmatros på rederiet Transatlantics linjetrafik;
SWAL (Swedish West African Line) mellan
Europa och Västafrika.
Fartyget var Ms Vikaren och vi angjorde
många hamnar varje resa, från
Senegal i norr till Sao Tomé i söder.
Under detta år och fyra resor mellan
Europa och Afrika, fanns jag ombord
under smeknamnet "indianen".
Många hamnar utforskades noga och gav
ett outtömligt lager intryck; musik, människor
dofter, möten och även världsliga ting.
Jag sög in mängder av västafrikansk kultur av
varierande ursprung och material.
I stort sett allt gav jag sedan bort, väl
hemma i Sverige igen.
Nyårsafton 2007 /2008 tillbringade
min kvinna och jag i Grängesberg
med mkt goda vänner.
Till denna festlighet anslöt sig även
vännernas mor, mormor, mormorsmor och svärmor.
Allt i en och samma person.
Redan första dagen säger hon att hon har ngt som
jag skall återbörda till en av mina bröder. Hon säger
att hon fått denna av honom när HAN kom hem från
sin sjömanstid. När hon sedan tar fram föremålet
visar det sig vara en mkt speciell mask från
Douala i Cameruon och det var inte min bror utan
jag som hade fört hem den från västafrika.
Nu hänger den som skydd mot onda andar
och andra skadliga mänskliga fenomen
i Studio Väntsalen i G:a Jvstn.
Det var bara så att det var
DAX
för
ÅTERFÖRENING...
att vi upplever en oerhört stark
överensstämmelse mellan kropp, själ och ande,
och drabbas av en känsla att detta
redan är förutbestämt.
April 1973 - Maj 1974 seglade jag som
lättmatros på rederiet Transatlantics linjetrafik;
SWAL (Swedish West African Line) mellan
Europa och Västafrika.
Fartyget var Ms Vikaren och vi angjorde
många hamnar varje resa, från
Senegal i norr till Sao Tomé i söder.
Under detta år och fyra resor mellan
Europa och Afrika, fanns jag ombord
under smeknamnet "indianen".
Många hamnar utforskades noga och gav
ett outtömligt lager intryck; musik, människor
dofter, möten och även världsliga ting.
Jag sög in mängder av västafrikansk kultur av
varierande ursprung och material.
I stort sett allt gav jag sedan bort, väl
hemma i Sverige igen.
Nyårsafton 2007 /2008 tillbringade
min kvinna och jag i Grängesberg
med mkt goda vänner.
Till denna festlighet anslöt sig även
vännernas mor, mormor, mormorsmor och svärmor.
Allt i en och samma person.
Redan första dagen säger hon att hon har ngt som
jag skall återbörda till en av mina bröder. Hon säger
att hon fått denna av honom när HAN kom hem från
sin sjömanstid. När hon sedan tar fram föremålet
visar det sig vara en mkt speciell mask från
Douala i Cameruon och det var inte min bror utan
jag som hade fört hem den från västafrika.
Nu hänger den som skydd mot onda andar
och andra skadliga mänskliga fenomen
i Studio Väntsalen i G:a Jvstn.
Det var bara så att det var
DAX
för
ÅTERFÖRENING...
Thursday, January 10, 2008
Att vada varsamt
För att citera Slas:
"Jag är jävligt bra på att få dagarna att gå"
Som en vindpust försvann både hösten
och det gamla året.
Inte utan bävan och förväntan seglar vi in i det nya.
Under våra fötter finns fortfarande alla stigar tillbaka till
Fornborgens alla minnen och historiska trådar.
Framför våra ögon alltid denna vy ;
tankens landsbygd och
minnets labyrinter.
Subscribe to:
Posts (Atom)